Välkommen

Minnebersskogens trädgårdsförening bildades i början av 1990-talet och upplåter odlingslotter till den som är medlem i föreningen. Området ligger i anslutning till Minnebergsskogen, i närheten av Minnebergsvägen.

Mer fakta om området, kostnader och ansvar finns här.

Vill du ställa dig i kö för en odlingslott kan du göra det här.

Läget på lotten

Läget på lotten

Jag blir så glad varje gång jag går ner till lotten. Bara att ropa till familjen ”Jag går till lotten!” får mitt hjärta att sjunga. Vi odlar ganska många olika grönsaker. Vissa går bättre och vissa går sämre. Under de snart 13 säsonger vi har odlat i föreningen har vi lärt oss en del om läget och jorden. I det här inlägget skriver jag om just vårt läge, vilka förutsättningar vi har och vad vi kan behöva tänka på när vi odlar på just vår plätt. Fokus ligger på just läget, men jag går även in på jorden, gästerna och jägarna.

Läget på vår trädgårdsförening är unikt – en liten oas mitt bland husen, fylld av grönska, djur och ro. Många kommer förbi och sätter sig en stund bara för att njuta av lugnet. Som odlare är det fantastiskt att få komma dit och sätta händerna i jorden och njuta av odlandet. Ofta drömmer vi om en prunkande lott med ett överdåd av blommor och grönsaker – söta tomater, squash i mängder och solrosor som sträcker sig tre meter upp i luften. Vi kan få en prunkande oas, men beroende på förutsättningarna på just vår plätt kan vi behöva välja bort vissa grödor.

Dagens blogginlägg är ett underlag till en presentation jag kommer att göra i morgon den 8 maj på vår vårstädning. Till min hjälp i texten har jag en drönarbild som jag har piffat med färger och markeringar för att illustrera viktiga förutsättningar i omgivningen.

Läget på lotten. Här visar jag hur sol och skugga går, var träd finns och hur lotterna ligger.

Läget

En stor del av lotterna, framför allt de utmed mittgången och mot norr, har sol en stor del av dagen. En del av lotterna får dock en hel del skugga från skogen på södra sidan. Den blå linjen visar ungefär vilka delar som under delar av dagen ligger i skugga. På andra delar av området växer träd vars krona går rakt ovanför lotter. Detta har jag markerat med grönt. Vi kan inte göra så mycket åt träden. Däremot kan vi anpassa sättet och grödorna vi odlar till de förutsättningar som råder.

Skugga

Särskilt lotterna L, M, N, R och P ligger i skugga från skogen under en större del av dagen och säsongen. Solkrävande grödor som squash och tomat kan vara svåra att odla här. Men det finns många andra som trivs bra i det skuggiga läget, såväl perenner som ettåriga grönsaker.

Perenna grönsaker och örter som trivs i skugga:

  • Rabarber
  • Perenna lökar som gräslök, kajplök, potatislök, piplök, ramslök och luftlök
  • Timjan
  • oregano
  • citronmeliss
  • mynta, sprider sig gärna kraftfullt. Odla den i en hink som du gräver ner till jordytan så håller den sig bättre på plats.
  • jordärtskocka
  • Bärbuskar
  • funkia
  • lungrot, även kallad Den gode Henrik. Du kan äta blad, blomknoppar och frön
  • smultron

Ettåriga grönsaker som trivs i skugga:

  • sallat
  • kål – svartkål, broccoli, brysselkål, spetskål, strandkål
  • rädisor. Om du råkar glömma att skörda kan du vänta tills de sätter baljor. De går att äta och smakar precis som rädisan, men du får en större skörd
  • Mangold
  • Persilja
  • rödbetor
  • ärtor
  • bönor.

Det finns förstås också perenna blommor som trivs bra i skugga:

  • Gullris
  • daglilja
  • vallört – en växt du kan utnyttja som gröngödsling
  • iris
  • lungört

Det som är viktigt att tänka på med skuggiga lägen är att det kan vara bra att kompensera bristen på sol med både vatten och näring. Urin är den bästa näringen och helt gratis. Blanda en del urin med tio delar vatten.

Träd

Ovanför framför allt lotterna A, C, D, F, H, K och L breder trädkronor ut sig. De tar inte särskilt mycket sol, däremot kan de hindra regn från att nå jorden. Under jorden växer dessutom rötterna som tar både vatten och näring. Ett bra riktmärke är att rötterna sträcker ut sig lika brett som kronan. Tittar du rakt upp mot kronan kan du göra en uppskattning av rötternas utbredning under din lott.

Om du har plats kan du ordna en uteplats under trädet, kanske uppskattar du skuggan som trädet ger vissa delar av dagen. Du kan också ställa dit ett fågel- eller insektsbad. Vill du odla under trädet kan du ställa dit krukor att odla i. Du kan också ta dit pallkragar, men ställ dem då på något så att rötterna inte går ner i jorden, till exempel en lastpall.

Aster trivs fint under träd.

Det finns förstås också växter som kan fungera under träd:

  • Taklök
  • skilla
  • daglilja
  • iris
  • aster
  • astilbe
  • nävor
  • gullris
  • vallört
  • lungört
  • smultron och andra marktäckare
  • lungrot
  • timjan
  • kärleksört.

Jorden

Små porer

I våra odlingslotter har vi ganska lerhaltig jord. Här är porerna små, vilket leder till att jorden bevarar fukt och näring bra. Det kan ta lång tid för jorden att tina och värmas upp på våren, men den håller sig i gengäld varm ganska sent på hösten.

Stora porer

För att skapa värme i jorden behövs även stora porer. Det kan arbetarna i jorden hjälpa oss med – maskarna framför allt. Och vi kan i vår tur hjälpa maskarna att skapa stora porer i jorden. Om vi täcker jorden med till exempel ogräsrens, gräsklipp, blast, fårull och annat organiskt material (eller till och med tidningspapper i tunna remsor) vill maskarna gärna dra ner materialet i jorden, vilket skapar de stora porerna. Då blir jorden mer lucker och kan hålla värmen bättre.

Vi täcker vitlöksbädden med gräsklipp.

En bonus av marktäckning är ju förstås näringen som kommer till nytta. Maskarna bajsar ut en massa kompost rakt ner i jorden utan att vi behöver ta vägen via Plantagen. Läs mer om marktäckning här.

Näring

All jord behöver extra näring, så marktäckning är alltid viktigt. All näring som finns i grönsakerna vi skördar behöver vi ge tillbaka till jorden. Särskilt jorden i det skuggiga läget eller jorden under ett träd behöver extra näring för att kunna ge sitt bästa till växterna vi odlar. Läs mer om porer och marklära här.

Gästerna

Flanörerna

Vi har många gäster i föreningen som vi gärna välkomnar – flanörerna som sätter sig på bänken och njuter av ron är en del av kolonitanken, vi tillhandahåller en kulturell ekosystemtjänst i stadsbilden för folk i närområdet. Självklart tänker jag också på de nyttodjur som vi är beroende av för pollinering och som är beroende av vår odling. Vi finns där för varandra. Ju mer vi gör för att nyttodjuren ska trivas, desto mer ger de tillbaka. Odlar vi vår jord och ser till att den mår bra får vi också besökare som trivs i området.

Arbetarna i jorden

Gästerna under jordytan är våra grovarbetare – de luckrar upp jorden, drar ner mullämnen och ger oss gratis gödsel. Ju mer vi ger till dem desto bättre bereder de och gödslar vår jord så att vi kan få en bättre skörd och fägring. Marktäckning är ett utmärkt exempel – lägger vi organiskt material ovanpå jorden drar arbetarna ner materialet, skapar stora porer och bajsar ut gödsel.

Pollinerarna

Ovan jord finns pollinerarna, insekterna som ser till att squash, majs äppelträd och andra grödor ger frukt. Vi kan locka pollinerare till lotten genom att odla växter som de tycker om. Har du sett mynta, lavendel och oregano i full juliblom? Ofta surrar det behagligt av pollinerare runt just dessa växter. Här kan du läsa mer om pollinerare.

Andra insekter, till exempel getingar, hjälper oss genom att de äter skadeinsekter.

Växter som pollinerare tycker om

Perenner:

  • Kaprifol
  • kärleksört
  • höstaster

Kryddväxter:

  • Oregano
  • timjan
  • mynta
  • lavendel

Ettåriga växter:

  • Vallmo
  • honungsört
  • solros

Fladdermössen

Fladdermöss har vi gott om runt vårt hus i skymningen. Härom dagen såg jag dock två fladdermöss på lotten mitt på ljusa dagen. Fladdermössen äter mygg i mängder. Lockar vi till oss fladdermöss så lockar vi även till oss insekter. Bra sätt att locka till oss fladdermöss är att odla nattdoftande blommor och att ha en vattenkälla, till exempel fågel- eller humlebad.

Jägarna

Och så var det det där med jägarna, de som vill äta upp vår mat eller ta över vår odlingsyta. Visst finns det en och annan tvåbent jägare som tar våra grönsaker, men de värsta har fyra ben eller inga alls.

Rådjuren

Stadsrådjuren är till skillnad från kusinerna från landet orädda och tar sig gärna ett skrovmål i buffén på lotten. Under åren har vi lärt oss vilka grödor de tycker bäst om – enligt vår erfarenhet alla sorters bladgrönsaker som sallat, mangold och spenat, men även gärna bönor och ärtor.

Det finns en mängd tips för att hålla rådjur borta, men jag är inte helt säker på att rådjuren har läst de tipsen. Otvättad ull och tagetes är exempel på rådjursskrämmor. Prova själv och utvärdera. Det jag själv tycker funkar bäst är att täcka eller hägna in. Vi använder fiberduk som täckning för bladgrönsaker och alloxstaket för att hägna in bönkvarteret. Staketet stör inte så mycket, men jag tycker att fiberduk är rätt fult. Därför använder vi ibland spetsgardiner som rådjursskydd.

Kålälskare

Vi odlar mycket kål, framför allt svartkål och brysselkål. Men det är fler än vi som gör – kålmal, kålfjäril och kålflugor lägger sina ägg på kålbladen och låter sedan larverna äta sig stora. Dessa tre brukar växla genom åren och vissa år är värre än andra. Vi täcker kålkvarteret med spetsgardiner i början av säsongen, men när de växer sig ohemult stora går vi i stället igenom plantorna ofta för att plocka bort äggsamlingar innan de kläcks till kålätarhuliganer.

Sniglar och andra slemmonster

Det finns framför allt tre sorters slemmonster som konkurrerar med oss om grönsakerna i våra odlingar – åkersniglar (små och huslösa), trädgårdssnäckor (små med hus) och spansk skogssnigel/mördarsniglar (större och slemmiga).

Trädgårdssnäcka till vänster och åkersnigel till höger.

Sniglar. äter. Allt.

Det finns några medel som går att använda. En sorts strössel som en kan strö ut över bäddarna. Sniglarna äter strösslet och tror att de är mätta. Då går de ner under jorden och svälter ihjäl. Det finns också något som heter vattenglas som penslas på till exempel pallkragar och som sniglarna inte vill slemma sig över. Metall tycker de heller inte om, så lådor på metallfötter kan funka, förutsatt att inga blad hänger över och ner på marken. Sniglar tycker om att hänga under till exempel trampstenar och pallkragar, så prova också att rensa lotten från potentiella barnkammare och gömställen.

Ett hett tips är att plocka sniglar för hand. Helst i skymningen, det är då de är aktiva. Vi använder pannlampa, då glittrar slemmet till och de är lättare att hitta. Sedan ger vi dem ett gott kvällte. Eller, vi häller kokande vatten på dem, då dör de snabbt och smärtfritt.

Ogräsen

Ogräs fills det gott om. De bästa sättet att minska andelen ogräs är att odla jorden eller täcka den. Dyker de ändå upp så behöver de tas upp så fort som möjligt och helst med hela roten. Och allra helst innan de går i frö.

Två av de vanligaste ogräsen jag har sett i vår förening är kvickrot och skräppa. Kvickrot, som ser ut som gräs ovanför jordytan, har långa rötter som en behöver följa för att få upp hela. Skräppa har långa pålrötter som en behöver ta upp med spade.

Varken djur eller ogräs bryr sig om våra lottgränser. Om du ser till att hålla undan ogräs på din lott hjälper du även din granne.

Den grönskande oasen

Så odla din jord, låt den blomstra och grönska, men under de förutsättningar som omgivningarna och jorden ger. Testa de tips jag har gett här och hitta det som funkar för dig. Det finns många fler tips i bloggen, så läs och experimentera. Den tid du lägger ner på odlingen får du tillbaka, i form av jordkvalitet, grödor och prakt, samtidigt som du ger tillbaka till naturen.

Det vi ger till jorden får vi tillbaka.

Att odla squash

Squash

Sommarsquash av sorterna Lebanese white bush, Costata romanesco och Tromboncino

Få saker är så givande som att odla squash. De börjar stadigt med en fet grodd, tar det lite lugnt på försommaren för att senare växa sig monstruösa under högsommaren. Och frukterna! Likt rymdfarkoster ligger de där och myser längst ner under det enorma bladverket.

Vi odlar både sommarsquash och vintersquash. Sommarsquashen är den vi är mer vana att se i grönsaksdisken i affären och den skördas under hög- sensommaren. Vintersquashen är mer lik pumpa, både till utseende och smak. Den får betydligt mycket färre frukter, men större, och de skördas även senare, dock före frost. Vintersquashen går dessutom att lagra länge. Vi har ätit härlig soppa på lagrad vintersquash i mars.

Eftersom squash är en varmvädersväxt behöver den förodlas och växa varmt och soligt. Förså dock inte för tidigt, då riskerar du att stå där med monster i fönstren. Jag försår i början eller mitten av maj för utplantering efter att frostrisken är över. Jag sår direkt i en kruka med ca 10 cm i diameter eftersom plantan är känslig för omplantering. Var försiktig med den känsliga rothalsen när du planterar ut den, plantan ska sitta på samma djup som i krukan, absolut inte djupare.

Squash är näringskrävande, så se till att skämma bort jorden med mycket gödning, täckmaterial och näringsvatten. Kissvatten är utmärkt, 1 del urin till 10 delar vatten. Vatten behöver den mycket, själva frukten består nästan bara av vatten och utan vatten blir det inte mycket till frukt. Samtidigt håller squashplantorna fukten i jorden ganska bra eftersom de är så pass marktäckande.

Squash vill även ha mycket sol och värme. 2015 var ett katastrofår för värmeälskande växter som squash och vi fick en ytterst blygsam skörd. Förra året hade vi dock mer tur med squashvädret och skörden blev god.

Jag odlar ganska många olika sorter. Av sommarsquasherna är mina favoriter Lebenese white bush och Costata romanesco. De ger riklig skörd och smakar gott. Vill man ta ut svängarna med knasiga former är Tromboncino en god kandidat med frukter som går långt utanför gränserna för möjliga krumbukter i sin form. Tromboncinon kan dock bli väldigt tunn på vissa ställen och där kan sniglar göra ganska mycket skada. Jag har även provat custard white som blir som små vita tefat, men än så länge är jag inte särskilt imponerad. 2015 året fick de inte en enda frukt och förra året skördade vi bara ett par stycken.

Vad gäller sorter av vintersquash tycker jag om Ushiki kuri, dels för att de brukar vara pålitliga och dels för att de är så vackra med sin tomatröda färg. Kroshka är också en trogen kandidat som alltid ger någon frukt av god kvalitet och har fin lagringspotential. Fast i år blev Kroshkan hänsynslöst uppäten av sniglar.

Sommarsquash lägger jag ofta i kylskåpet om den inte äts direkt, där håller den någon vecka. Jag har provat att torka, men det är inget jag rekommenderar, smaken försvann och konsistensen blev inget vidare. De senaste åren har jag frusit in i bitar, skivor och rivet, det funkar bra.

Vintersquash är enkelt att lagra. De skördas så sent som möjligt. Skaftet ska ha torkat helt, men de måste skördas innan frost. Först läggs de på en varm plats tills de har bildat som ett nät på ytan, jag brukar lägga dem ovanpå varmvattenberedaren. Sedan kan de ligga i rumstemperatur. Jag tycker att det är vackert att låta dem ligga i köksfönstret. Det finns odlare som har lagrat förvuxen sommarsquash på det här sättet också, men det är ingenting jag har provat.

Squash går att använda till mycket i matlagning. De kan dryga ut grytor och bröd. Plättar och grönsaksbiffar. Soppa! Blommorna går att fritera. Ett av mina bästa squashrecept kommer från Hugh Fernley Whittingstall. Han gör en gratäng där den något anonyma smaken på squash får komma fram i rampljuset. Skiva squash tunt och stek på medelvärme, den ska inte få färg. Salta när skivorna har börjat mjukna, så att vattnet drivs ut, och dra ner värmen något. Låt sedan puttra under omrörning tills skivorna bildar nästan som en puré, det kan ta upp till en halvtimme. När du tror att det är nästan klart tillsätter du finhackad vitlök. Koka pasta och blanda med squashen, ett par matskedar grädde och 250 gram mozzarella i bitar. Lägg allt i en gratängform och ös på med riven parmesan på ytan. Grädda i ugnen i 20 minuter i 200 °C.

Vintersqush

Vintersquash av sorterna Ushiki kuri, Kroshka, Blue ballet och Buttercup.

Mangold

Mangold

Krispig mangold av sorten Bright yellow

Det är så vackert med mangold. De gula, röda och vita stjälkarna och de bulliga, glänsande bladen. Mangold är också väldigt produktiv och inte särskilt kinkig med vädret.

Jag sår den första omgången när jorden har hunnit värmas upp lite, oftast försår jag för att kunna sätta ut starka plantor. Fröna sitter ofta ihop flera frön i ett och det kan alltså bli flera plantor av ett frö. När jag sätter ut plantorna på växtplatsen sätter jag dem enligt de plant- och radavstånd som står på fröpåsen och jag slipper gallra bort fina plantor. Sedan sår jag i omgångar fram till juli–augusti. Jag brukar kunna börja skörda redan i juli, och ju mer de skördas, desto mer producerar de. Skörda de yttersta bladen, då släpps också ljus in till de mindre bladen så att de vill växa. Ofta växer de fint under hösten och brukar till och med tåla lite frost.

En pålitlig sort genom åren har för mig varit Bright yellow, med gula stjälkar som namnet antyder, den syns på första sidan. I år har jag även provat Rhubarb chard, en kulturarvssort med röda stjälkar, och Fordhook Giant. Den har vita stjälkar och sägs vara kraftigväxande. Sägs, säger jag, eftersom rådjuren hann tugga i sig alla förra säsongen innan jag hann ta reda på det där med snabbväxtheten.

Ja, rådjur är väldigt förtjusta i mangold. Jag brukar försöka skydda dem genom att placera ut fårull på strategiska platser. Tagetes kan också fungera. Ibland kan sniglarna tugga i sig mangold.

Mangold kan användas på samma sätt som spenat. Späda blad kan ätas råa i sallader (stjälken skär jag bort), men oftast får mangolden bli finsällskap i en gryta eller pastasås. Varteftersom jag skördar förväller jag och fryser in. Jag brukar ta en liten näve förvälld mangold, krama ur vattnet och pressa ihop till en liten boll och styckfrysa. När jag vill använda mangolden i mat tar jag bara fram önskat antal bollar ur frysen.

Svartkål

Svartkål

Svartkålen är en kallvädersväxt

Den vackra svartkålen. Som ståtliga drottningar höjer de sig över resten av odlingen och ser ut över sina medgrönsaker. Mörkgrön och silverskimrande.

Svartkål går att så ganska tidigt direkt på friland. Men jag försår alltid kålväxter (svartkålen kan även vintersås). De kan sättas ut innan frostrisken är över, men jag vill gärna att de hinner växa till sig lite och bli hyfsat motståndskraftiga mot sniglar och andra skadedjur. Sätt plantorna lite djupare än i krukan, många säger att de ska sättas så långt ned att det nedersta bladparet är längst nere vid jordytan.

Det finns skadedjur som kan vara besvärliga. Sniglar är ofta väldigt förtjusta i kålväxter. Ett tips är att ta bort foderbladen längst ned på stammen. Då får sniglarna ingen påfartsled upp till plantan. Larver av kålmal och kålfjäril kan också vara besvärliga. Fiberduk eller kålnät under hela säsongen säger många odlingsexperter. Det gör inte jag. Jo, egentligen gör jag det, men jag vill inte för att jag tycker att det är så fult. Jag försöker titta då och då och mosa de larver jag hittar. Det kan också gå bra att ha en fånggröda som fjärilarna lockas till. Förra sommaren lät vi rädisor gå i blom och kålfjärilarna blev väldigt förtjusta i dem och lät svartkålen vara i fred.

Liksom de flesta kålväxter fortsätter svartkålen att växa långt in på hösten och även vintern. Svartkålen är en kallvädersväxt och tål ganska många minusgrader Jag skördar varteftersom och plockar de nedersta bladen och förväller och styckfryser på samma sätt som med mangold. Jag använder svartkålen i till exempel grytor, soppor, pastasåser och i wok.

Såvitt jag vet finns det bara en sort, Nero di Toscana.

Lök

Även om vi inte är några stora lökkonsumenter så är lök en viktig basvara i vårt hem. Jag odlar alltid lök i någon av våra bäddar. De brukar få sällskap av morot, palsternacka eller rödbeta. Tidigare har jag köpt sättlök av gullök och satt tidigt på våren, så fort jorden har rett sig. Förra året sådde jag också gullök från frö. Schalottenlök utvecklar flera smålökar, de sätter sig som i en rosett. Gullöksfröna försår jag i små kluster av tre–fyra frön. När jorden blir tillräckligt varm sätter jag ut dem i klustren. De blir kanske större om de får växa en och en, men eftersom de är fler på samma yta så blir avkastningen totalt sett större med klusterodling. Och små golfbollslökar passar vårt hushåll bättre än tennisbollstora.

När blasten börjar lägga sig i juli–augusti är det dags för skörd. Jag rycker upp dem och låter dem torka på en ljus och luftig plats. Sedan kan de förvaras som köpelök. En varning dock: Saften från egenodlad lök är tokstark. Jag måste springa ut i ett annat rum när jag skär lök, vilket inte är särskilt produktivt. Efter att ha frågat runt har jag fått flera bra tips: Skidglasögon, kontaktlinser, räck ut tungan, sätt på vattenkranen, skära under vatten. Skulle du gå förbi och se mig iklädd skidglasögon och gråtandes räcka ut tungan i köket så vet du alltså varför.

Sallat

Sallat är en enkel och billig vardagslyx och jag känner mig så nöjd när jag nonchalerar köpesallaten i matbutiken. Sallat har en lång säsong. Som kallvädersväxt kan den odlas från tidig vår fram tills långt in på senhösten och vintern om den är mild. Jag förodlar oftast sallat så att jag enkelt kan sätta ut småplantor när det passar och finns plats. Jag sår i omgångar under hela säsongen, med uppehåll i juli då den lätt stocklöper.

Oftast odlar jag plocksallat och skördar de yttersta bladen vid behov. Ett tips är att lägga de skördade bladen i en skål med riktigt kallt vatten ända fram till servering. Då behåller de sin krispighet och får ett renande bad på köpet.

Skadedjur finns. Både fyrbenta och obenta. Detta är ett gissel, både rådjur och sniglar ställde till problem med många grödor förra säsongen. Huvuddelen av sallaten sår jag därför i krukor som jag ställer på en metallhylla. Sniglar tycker inte om metall och hittills har jag inte hittat några sniglar i min krukodlade sallat.

Det finns många sorter att välja mellan. En sort som ofta dyker upp som förslag är Little gem och jag håller med. Prova att så röda sorter också, de är nyttigare än de gröna och det sägs att sniglar inte tycker om röd sallat. Under vintern hade jag två omgångar vintersallat i kallbänk och familjen fick mumsa gröna blad långt in på senhösten och vintern.

Persilja

Persilja är en fantastiskt användbar bladgrönsak som jag har svårt att klara mig utan. Den är god, nyttig och tålig. Det är en kallvädersväxt som alltså kan sås tidigt (direkt eller försådd) och skördas under sommaren och långt in på hösten. Den växer dock långsamt. Ett tips för att utnyttja ytan maximalt är att odla den tillsammans med snabbväxande grönsaker som till exempel sallat, spenat eller rädisor. Se bara till att andra grödor inte skymmer de små persiljeplantorna för mycket.

I år provade jag att vinterså bland annat persilja. Jag fyllde plastlådor (med hål i botten) med jord och sådde frön, precis som jag skulle ha gjort under andra årstider. Jag vattnade och lät lådorna stå inomhus över natten. Sedan ställde jag ut dem, täckte ytan med snö och satte på ett lock, även det med hål i. Detta var i början av januari. Sedan fick lådorna stå ute i smällkalla vintern. Fröna fick bestämma själva när de skulle gro. Fördelen med detta är att jag får gosa med jord och frön även under vintern och att jag får det lite mindre jäktigt ett par månader senare när det är så mycket som ska sås. Detta fungerar bara med kallvädersväxter.

Den slätbladiga persiljan ger mest smak och behåller smaken bäst i frysen. Samtidigt ger den krusbladiga mest skörd. Min erfarenhet är att den slätbladiga lättare går i blom än den krusbladiga.

Det är lätt att frysa in persilja. Skörda några stjälkar och stoppa direkt i en påse. När de är helt frysta är det bara att klämma på påsen, så smulas bladen i till småbitar. Stjälkarna har lika fin persiljesmak som bladen och kan användas för att smaksätta grytor. Oftast hamnar persiljan som smaksättare i olika rätter. Prova också att fritera persilja eller göra pesto. Och självklart är Tabbouleh en fantastisk persiljerätt.

Jag har inte upplevt några problem med skadedjur eller sjukdomar hos persiljan.

Att odla palsternackor

Allra tidigast på våren, så fort jorden reder sig kan du så palsternacka. Det sägs att det går att så palsternacka redan på hösten innan, men det har jag aldrig lyckats med. På många ställen står det att en måste köpa nya frön varje år, men det har funkat bra med gamla frön för mig (vid vårsådd i alla fall). Det tar ett tag för dem att gro, men efter några veckor tittar det upp små ljusgröna tussar. Palsternackan växer långsamt, så det är en bra idé att samodla dem med något snabbväxande, som till exempel dill, rädisor eller spenat.

Palsternackor behöver oftast gallras. Men jag väntar till mitten av juli, då kan jag få minipalsternackor att äta. Blasten går bra att äta.

Palsternackan vill gärna stå länge i landet, de blir godare efter en köldknäpp. De klarar sig i jorden även under vintern eftersom de är kallvädersväxter, men de behöver tas upp innan solen värmer på för mycket och de börjar växa igen. För ett par veckor sedan tog jag upp den sista raden av förra säsongens palsternackor och de var fortfarande fina.

Sorter jag har provat är White spear och Student, båda ger en fin skörd.

Palsternackan kan användas som andra rotsaker. Den passar finfint i sällskap med morot, rotselleri, rödlök och potatis som ugnsstekta grönsaker med olivolja och flingsalt. I år provar jag att göra ett grönsakspulver (från Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård) där jag fryser in lite sorgliga grönsaker, mangoldstjälkar och ätbar blast av till exempel palsternacka, morot och rödbeta. När andan sedan faller på mixar jag allt och torkar i ugn. När det är snustorrt mixar jag igen och häller upp i en burk och använder i stället för buljongtärning.